Tror att jag måste skriva av mej lite, min uppväxt var inte den bästa usch när jag tänker på den får jag ångest, uppväxt på bondgård med en djävul till pappa, när jag var 6 år så förgrep han på mej, sen höll det på tills jag var 13 år när jag var 13 så sa jag kommer sätta dit dej , då upphörde det men var alltid på min vakt och försökte alltid passa på min lill syrra så att han inte skulle ge sig på henne. Jag flyttade hemifrån när jag var 15 stod inte ut. Till vänner där hade kunnat gå åt helvete, men ingen av mina vänner höll på med droger, vi åkte mest runt i bilar. Så jag klarade mej bra.
På senare tid har jag fått reda på att han även förgreps på syrrans vänner. Det värsta i allt detta är ingen har vågat anmält detta nu, är han 80 och senil men när jag fick egna barn, jag har aldrig låtit att dom fick vara ensam med honom han höll på och kladda och prata snusk hela tiden. Inte för att jag önskar folk ska dö men han har jag önskat sen jag var barn, och min mamma måste ha anat något, men hon sa aldrig något eller gjorde något heller och det kan jag inte förlåta henne för heller , min mamma var min farmor henne var jag hos ofta när jag var barn, jag blev oerhört ledsen när hon gick bort, när min svärmor dog i cancer endast 68 år sa jag varför kunde det vara han istället, något som jag lovat mej själv aldrig ska jag gå på hans begravning, har aldrig berättat detta för någon, men man kan inte gå och grubbla hur man skulle gjort, på den tiden var det inte så vanligt heller och inte visste hur man skulle göra, han sa alltid det är ingen som kommer tro dej iaf. Fy fan

Får se om jag fyller på mer ....... just nu orkar jag inte